Vi kom hem i lordags mitt pa dagen men sedan pa kvallen kunde jag inte sova trots att jag varit uppe sedan klockan fyra pa morgonen. Jag var jatteledsen helt enkelt. Nar jag ar valdigt upprord, eller glad ocksa for den delen, sa ar mitt satt att hantera det att skriva. Sa jag smog upp, David sov som en stock, och satte mig och skrev. Den har dikten ar resultatet.

Homecoming

So tired I can barely stand,

the last thing on my mind is sleep,

when travelling from land to land

drains me so I want to weep.

I stare through the window in the night.

Behind me the kitchen clock is ticking.

Such a gloomy and depressing sight:
the rain and the street lamp's endless flicking.

Inside I feel like a falling tower,

fake- not gold but shining brass,

and not diamonds with their thrilling power-

only shattered pieces of broken glass. 

I try so hard to reach for more

than just illusions of mist and foam,

but now I feel so exhausted and sore...

Hello Amanda, welcome home. 

Suck. Jag forsoker vanligtvis att inte tycka synd om mig sjalv men idag ar det banne mig svart. Forsoker hitta ett tempjobb, och ska pa registrering hos en agnecy klockan 15.30 idag, som jag hoppas gar bra. Har jag tur ringer de redan imorgon och sager att de har jobb at mig. Jag skickade dem mitt CV innan jag akte fran Sverige och de vill att jag ska komma in sa det far prata med mig sa det kanns i och for sig ganska lovande for de vill traffa mig, inte bara tvart om. Nar jag letade jobb i januari var det helt bedrovligt. Hade ingen erfarenhet sa ingen agency ville prata med mig.

Dessutom kanner jag mig ensam idag. David ar ju pa jobbet saklart. Jag behover verkligen ocksa ett jobb sa att jag inte tanker sa mycket. Fast David tror att jag kommer ha ganska latt att hitta ett jobb nu. Det ar hog status pa att ha jobbat i London.

Men jag kanner mig ensam. Saknar Sverige nu. Eftersom jag akte dit sa fick jag ju en smakbit igen pa vad jag lamnat bakom mig. England ar mitt hem, men det betyder inte att jag inte saknar. Jag saknar mamma och min hund. Igen.

Och i helgen fyller Davids pappa ar sa vi ska saklart aka dit pa fredag. Jag tycker det ar jattejobbigt att traffa Davids familj ibland. Jag blir liksom nastan tvingad att traffa dem (en gang sa jag nej, jag foljer inte med, och da trodde hela hans familj att jag inte tyckte om dem langre...) men samtidigt slapper de aldrig in mig helt. Senast nar de kom hit, precis innan jag akte till Sverige, sa tankte jag gora en liten anstrangning, sa jag bakade en chokladkaka som vi skulle ha till efterratt (David skulle laga maten). Hans mamma ringde dagen innan och fragade om hon skulle ta med nagon efterratt och David sa "Nej, det behovs inte for Amanda har bakat en chokladkaka."

Men vad hander?

Jo, de har med sig, inte bara en efterratt, utan tre olika sorter.

Samma sak hande i paskas. Jag erbjod mig att gora en Janson sa att de fick smaka lite svensk paskmat, och erbjudandet togs glatt emot, sa jag inforskaffade alla saker, men sedan nar jag skulle satta igang pa paskaftonsmorgon, sa ville Davids mamma knappt ha mig i koket.

Varfor gor hon sa?

David ser det ocksa och han skams saklart men han vet inte vad han kan gora at det.

Sa nu vet jag att jag ska spendera helgen i den har familjens sallskap dar jag ar valkommen men inte riktigt. Jag har inte en aning vad jag kan gora at det. 

Ja nu ar jag har igen. Kanns bade bra och jobbigt att vara hemma, for det ar ju egentligen hemma nu, men nu nar jag varit i Sverige sa kommer jag sakna det mer igen.

Har varit uppe sedan klockan fyra imorse, var hemma i lagenheten igen runt lunchtid. Det var forseningar pa Heathrow Airport, nagra protestanter bestamde sig for att forstora for alla resande genom att protestera mot Terminal 5, sa det tog en timme for oss att ta oss till var Terminal 2 fran flygplanet...

Sedan vi kom hem har jag och David inte gjort nagonting, men imorgon maste vi nog tillbaka till verkligheten. Maste ju handla hem mat, stada och sa vidare.

Pa tisdag ska jag i alla fall pa en typ jobbintervju pa en "agency" for lite olika tempjobb. Forhoppningsvis gar det bra sa att jag har nagot att gora innan uni borjar =)

Nu är David på väg till flygplatsen! Hans plan avgår om ett par timmar. =) Ska bli jättekul att träffas igen! Känns som en evighet trots att vi sågs för en vecka sedan, men jag tror det alltid kommer vara sådär. Det blir nog så när man, som vi, bodde så långt ifrån varandra så länge. Har man haft ett förhållande på distans tror jag att man uppskattar varandra mera när man äntligen får vara tillsammans. På det stora hela är jag faktiskt ganska glad att vi bodde som vi gjorde ett tag, det är klart att det var jättejobbigt att inte kunna vara tillsammans hela tiden när vi precis träffats, vi träffades ungefär en gång i månaden under åtta månader, men vi lärde känna varandra väldigt bra. Det enda vi kunde göra tillsammans större delen av tiden var ju att prata över Skype, och vi kan fortfarande ha timslånga konversationer. =)

Och nu kommer han snart hit! =D

Jag måste göra mig iordning snart så att jag kan ta bilen och hämta honom i Västerås i eftermiddag.

Ja imorse bar det av till stranden. Mor min köpte med lunch, varsinn sallad, det är lagom så här i värmen, för varmt är det! På stranden var det en massa folk som vanligt, mycket barnfamiljer och ungdomar. Det är en populär badplats där vi var. Var ett gäng killar, eller ja, unga män, nära mig och mor och en av dem verkade få intresse för mig. Stackaren, han blev ju ignorerad såklart. =)

När vi kom hem från stranden började jag städa lite på mitt rum, mest röja ut gamla saker. Måste ju göra det någon gång då jag vill ha alla mina saker som jag vill spara skickade till England så småningom. Det är svårt att kasta gamla saker som jag har haft i flera år, hittade en massa grejer som jag haft i skolan och så, och en del gamla leksaker som jag haft sedan barnsben. Vad kan man kasta bort och inte? Hur långt får man gå i sin nostalgi?
Till slut bestämde jag mig för att bli ganska så hänsynslös. Kan ju inte hålla på att spara allting. Hur ofta tar man egentligen upp det för att titta på det och minnas saker som hände för länge sedan? Man behöver ju faktiskt inte en massa gammalt skräp för att komma ihåg...

Har bara sparat en del saker nu, fast jag har inte gått igenom allt än. En del är faktiskt ganska smärtsamt att se, och det vill jag inte spara. Kommer ihåg saker som hände i samband med att jag använde en del grejer jag har, som det säkert är för de flesta.

Har bestämt mig för att spara tre olika leksaker som jag gillade bäst av alla mina tusentals olika grejer jag fått av släktingar och mor och far.

En av dem är en sk Skydancer som jag fick när jag var sju eller åtta år eller något sådant. Den lekte jag mycket med, och min är något mer sliten än den på bilden.

Den andra är ett Starcastle som jag också lekte oerhört mycket med.

Den sista leksaken jag vill ha kvar är en liten katt som sitter i en rosa korg. Minns inte vad den hette men jag fick den när jag gick på dagis och jag minns att alla andra flickor var så avundsjuka på mig för att jag hade den. Tydligen var det då för tiden en leksak med ganska hög status.

Jag funderar ofta nu på vad barn leker med och det gör mig lite ledsen. Jag hade en del utvalda leksaker och jag tog hand om dem. Barn nu för tiden verkar bara spela dataspel, och de verkar inte vara ute och leka. Har hört en del föräldrar säga att de inte vågar släppa ut sina barn av rädsla för överfall och så vidare, och det känns också sorgligt.

Det är underligt, trots att jag var barn för inte så länge sedan så är det redan skillnad på hur det var då jämför med hur det är att vara barn nu.

De sitter ju bara inne nu för tiden, inte konstigt att ungarna blir överviktiga, tänker jag ofta för mig själv.

När jag var ung (hehe) då minsann... nej men när jag var barn var jag ute och lekte, nog för att jag ofta tog med leksaker ut men det är ju okej. Annars lekte jag med de andra ungarna i kvarteret och vi stannade ute tills det var läggdags då vi motvilligt gick hem efter att ha sprungit omkring hela kvällen och lekt kurragömma, byggt kojor eller liknande.

Det fascinerar mig att jag redan vid nitton års ålder kan säga att "när jag var barn" och det gör mig ledsen att barn nu för tiden knappt ses ute, bara spelar dataspel och inte verkar värdesätta sina ägodelar så som jag gjorde när jag var liten.

Snart ska jag och mamma Trollpacka åka och bada!

Badade med min vän igårkväll och det var mysigt. =) Vi åkte inte hem förrän bromsarna började anlända. En av de satans varelserna bet mig på ryggen...

Mammas dator kom idag också, och hon och pappa ska golfa senare så då ska jag nog ta mig en liten titt! Jag är ju lite datanörd. =)

Bara två dagar kvar till David kommer! Äntligen!

Har legat och solat i en timme nu. Har gjort lite aktivt solande de senaste dagarna faktiskt. Jajjamensan, jag som velat vara blek så länge! Men nu tänkte jag att jag ska göra en liten förändring. Har haft nästan vit hy och rött hår under vintern men nu är jag blond och jag tänkte testa hur det ser ut att vara solbränd igen. Blir ju det så himla lätt men jag har inte solat på ett par år. Har hållt mig i skuggan för jag ville inte bli brun (sedan är faktiskt inte direkt solljus sådär jättebra för hyn). Så nu ligger jag och njuter i solen, men med stark solskyddsfaktor såklart.

Jag och mor min var och såg "Evan- den allsmäktige" igår på bio. Ganska bra =)

Ska träffa en kompis idag senare, hon jobbar till klockan tre, sedan ska vi åka och bada! Ska bli roligt, vi har inte träffats sedan december innan jag flyttade. =)

Jaså jaha ännu en dag har avlupit i sakta mak. Började med en rask promenad med Putte i släptåg- stackaren såg ut som att han skulle avlida. Han har minsann blivit lat sedan han bott hos bara mor och far! När vi kom hem igen gick han och lade sig i min säng och behagade inte stiga upp förran klockan var närmare ett på eftermiddagen. Jag har hört att hundar ska tycka om långpromenader och motion, men å andra sidan har min hund alltid varit lite speciell.

Var också upp till affären och valde ut lite kläder som jag ville ha =) Jättebra att ha föräldrar som säljer kläder!

Mor min gav mig en utmaning idag, över bloggen.

Så jag ska skriva om Så ser en skön dag ut i mitt liv,

och sedan måste jag själv komma på ett ämne som jag skickar vidare till några andra, men jag väljer bara två personer. =) HOWEVER om DU vill ta upp utmaningen, feel free =)

Mitt ämne kommer att vara I mitt tidigare liv tror jag att jag var xxx därför att...,

(här kan tilläggas att man får fantisera helt fritt om man inte vet om man tror)

och det skickar jag till:
Maria och Lisbeth

Reglerna är som följer:

·  Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ned det.

·  Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.

·  Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.

Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva och fotografera. Du får välja fem nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.

"Då gjorde jag bort mig"

”Ett sommarminne”

"Så ser en skön dag ut i mitt liv!"

"Därför började jag att blogga."

Så ser en skön dag ut i mitt liv

Min sköna dag börjar, såklart, med frukost på sängen. Helst en engelsk frukost innehållande baked beans, korv, stekta tomater och champinjoner, stekt ägg, samt rostat bröd med hallonsylt, och till sist en kopp kaffe.

Efter det vill jag gärna träna, helst styrketräning på gym, och sedan vill jag ha en skön dusch eller rent av ett bad.

Lunch efter det vore inte så tokigt, helst en lätt lunch med tanke på att frukosten är rätt stadig.

På eftermiddagskvisten vill jag bara ta det lugnt ett tag, kanske sitta och läsa ute i trädgården med en kopp kaffe eller te.

På kvällen kanske det skulle sitta fint med ett resturangbesök samt en musikal i London! Jag älskar musikaler =)

Sedan vill jag somna in med David vid min sida, och naturligtvis ha en lång sovmorgon dagen därpå.

 I mitt tidigare liv tror jag att jag var...

Jag tror att jag var en keltiskt prästinna i något av mina tidigare liv.
Varför då då?
Jo, när jag var elva år började jag läsa böcker och Arturlegenden (ni vet svärdet i stenen, fast inte Disneys version) och jag blev på en gång fascinerad. Jag började läsa mer, sökte fakta på internet, och kände mig helt enkelt väldigt dragen till den keltiska religionen (fast kanske inte de mer blodiga aspekterna av den måste jag nog erkänna) och jag tror att jag i mitt tidigare liv därför var en keltisk prästinna. Vem vet, kanske levde jag när Stonehenge byggdes?
Jag är fortfarande oerhört fascinerad av kelterna och Arturlegenderna (trots att en gammal engelsklärare jag hade förra året försökte övertala mig att kelterna var släkt med egyptierna...), deras gudomar och seder, och nu för tiden har jag väldigt bra kontakt med mitt inre jag och jag tror att det har med detta att göra!